Viggo är 7 år och en blandrashund. Han är en korsning av tax, eng. cokerspaniel, mellanspets och papillon. Jag åkte ända ner till Skåne för att köpa honom. Han är resultatet av en tjuvparning mellan två friska föräldrar. Viggo var den underbaraste valp jag nånsin haft. Lugn och fin, bet inte sönder nåt och ville ofta ligga i knäet och gosa. Men självständigheten utvecklades sen rätt snabbt och många drag som Viggo har idag är typiskt för envisa små taxar.
Viggo är kastrerad eftersom han lever med en tik. Han är också frisk och pigg. Viggo är väldigt duktig med att använda tydliga och lugna signaler som dämpar utåtagerande hundar. Han får ofta hjälpa mig med dessa hundar som är osäkra och rädda för andra hundar. Många personer säger till mig, att deras hund verkar gå så bra med just Viggo och inte med andra hundar.
Det Viggo älskar mest är allt som har med nos och jakt att göra. Jag har fått lagt ner mycken tid på hans lösträning och nu först så börjar det fungera. Viggo tycker om att jobba med viltspår, så det är en av sakerna som vi gör eftersom han har ett stort behov av att jaga. Likaså älskar han att gräva efter sork och han använder både tassar och mun för att slita undan gräs och jord. Numera verkar grävandet ge lika stor tillfredställelse för honom som viltspåret gör. Viggo är en rolig hund att ha, en hund som liksom går sin egen väg och bara gör det som han verkligen har lust till.Han har varit och är en mycket lärorik hund för mig som tidigare bara har haft raser som har varit enkla att få att samarbeta. Han är ju väldigt svårmotiverad när det gäller allt annat än det som har med jakt att göra.
Här är Viggo uppe på vinden i vårt uthus. Han vill upp här varje dag och antagligen kolla efter möss. Om uthusets dörr är stängd så sätter han sig utanför och gnäller och visar på att han vill in. Det är besvärlig trappa dit upp, men upp går det bra för honom, sen när han vill ner så piper och gnäller han och då får vi gå och hämta ner honom. Det här är liksom något som han tydligen skall göra varje dag. Om vi inte hör honom eller vet att att han är där, så kommer Maja och "berättar" att Viggo vill ner.
Maja
Maja är 4 år, en Shetland Sheedog och hon kommer från kennel Sallinovas i Iggesund. En liten kennel med få hundar där det lagts ner mycket tid på den tidiga socialiseringen, som är så otroligt viktig för hundens fortsatta liv. Maja är lite reserverad mot främlingar och andra hundar och stämmer väl in på rasstandarden. Denna reservation tycker jag är bra, för det gör att det är enkelt att ha henne med överallt. Hon är aldrig rädd för människor utan bara ointresserad och springer aldrig fram till någon okänd, vare sig hund eller människa. Hon har ännu inte visat några tecken på sjukdom eller smärta, så vi hoppas att hon kommer att fortsätta vara en frisk sheltie. 
Det Maja älskar mest av allt är att flänga runt i skogen, man kan kalla det skogsagility, över stockar, upp på stenar, under och över allt hon kan komma på i rasande fart. Som tur är bor vi ju precis vid skogen så hon kan få sitt rörelsebehov tillfredställt varje dag. Det är heller inte mycket jakt i henne, det hon kan dra efter och skälla på är ekorrar. Men hon kommer fort tillbaka. Vi har även börjat att träna rallylydnad och rallymix. Det verkar som om hon tycker om det mer och mer. Men hon tycker ju också om att söka, apportera, göra cirkuskonster, m.m. Det är lätt att roa Maja och hon är skoj för hon vill alltid hänga med på allt.
Maja var en bråkig och vild valp. Men vi visste vad vi gav oss in på, för vi fick välja mellan en otroligt framåt och vild tik (Maja) och en som var försiktig. Viggo har fått slita ont under hennes uppväxt, hon bet och hängde honom i benen nästan ända fram till hon var två år. Han har hela tiden varit så tålmodig med henne, det är inte många gånger han morrat och sagt till henne på skarpen, när hon betett sig som en riktig odåga. Maja är numera försiktig och "artig" mot Viggo och det har aldrig hänt att de bråkat över nånting överhuvudtaget. De känner varandra bra nu och trivs tillsammans.
______________________________________________________________________________________
Molly
Molly är egentligen min dotters och hennes familjs hund. Men i deras hem i Gävle bor även en annan tik och nu har det hänt att dessa två har råkat i slagsmål några gånger och situationen har blivit ohållbar för dem. Molly har också börjat överreagera mot olika saker, visat rädslor som hon inte haft tidigare och hon har också stressat upp sig den senaste tiden. Både min dotter och jag misstänkte att det kunde ligga någon sjukdom bakom hennes förändrade beteende men veterinärundersökning med provtagning och röntgen kunde inte visa på något onormalt. Så antagligen är det förhöjd stress som ligger bakom problemet och nu bor hon här och får en lugnare tillvaro. När jag skriver detta så har hon bott här i drygt tre månader och allt går bra. Molly har ju ofta varit här tidigare och även umgåtts med mina hundar så dom känner varandra väl vid det här laget. Molly och Viggo är också kullsyskon och nu lever dom alltså tillsammans igen.
Här pussar Molly sin lillmatte Edith som naturligvis saknar "sin" lilla hund. Det gör naturligtvis resten av familjen också. Det är inte lätt att mista en familjmedlem som man haft i sex år, men som tur är så får dom ju alla träffas igen eftersom vi ses ofta. Molly är en riktig kelgris, älskar att vara nära och helst i knä på de flesta människor hon träffar på. Det är lätt att tycka om Molly! Hon är också väldigt förtjust i barn och hemma i Gävle så låg hon gärna mitt bland barnen när dom lekte. 
Något som Molly gillar är att gräva efter sork. Hon är ju väldigt jaktintresserad och vill gärna dra på spår och även doftmarkeringar. Men när det gäller hennes jaktintresse så får hon hålla sig till sork och viltspår.
