Hej Marianne!
Är ägare till en 6 mån eurasiervalp, som helt plötsligt har blivit nojjig med att äta dom andra hundarnas avföring, ja räv o rådjur o kossbajs, men inte sin egen. VAD ska jag göra för att få slut på detta ofog. jag vill snart inte ha honom lös ute. Är detta nån brist på något eller maten ? han får padegri-valpfoder. MVH margareta o Zac
Hej Margareta
Att äta andra djurs avföring kallas för koprofagi och det kan även innefatta att äta sin egen bajs. Man vet inte riktigt säkert vad detta beror på men vissa menar att det kan fattas något som är viktigt för matsmältningen och därför försöker hunden få i sig det på olika sätt. Om hunden samtidigt som detta bajsätande började också har gått ner i vikt eller oftast är lös i magen så kan det bero på parasiter i tarmen. Det kan i vissa fall bero på att bukspottkörteln ej fungerar som den skall.
Men det allra vanligaste är nog att ”skit” smakar gott för hundarna samt att det kan finnas ämnen i det som hunden kan tillgodogöra sig. Det finns också teorier om att genom att äta andra djurs avföring så kan hunden skaffa sig en rik bakterieflora i tarmen, men det ser man oftast när valparna är yngre. För dig så har ju detta börjat nu och jag skulle då testa att byta foder åt hunden samt att lära in ett Nej som sitter när han är på gång att ta bajset. Du kanske inte kan ha honom lös under den inlärningsprocessen utan du kan gärna ha hunden kopplad i en långlina så du kan avbryta honom om han trots ditt Nej är på väg att äta bajset. Ge honom gärna någon annan belöning när han viker undan och struntar i bajset.
Att intresset också blivit så stort hos hunden kan säkerligen bero på att du också visat ett stort intresse för avföringen som hunden hittat. Och i hundens ögon kan det göra hans ”fynd” ännu mer eftertraktat när du också försöker stoppa honom att få ta det. Det kan säkert tolkas som att du också vill ha det. Hundarna och vi människor har ju olika syn på vad som är gott och ätbart.
Fodret du har tycker jag innehåller för mycket spannmål. Jag vill inte ge mina hundar ett foder som till största delen innehåller spannmål, men det är min åsikt bara. Detta med foder är en hel djungel kan man säga. Om jag skall rekommendera ett foder så tycker jag att ett färskfoder (fruset) nog är det bästa för hunden. Det är ju i stort sett obehandlat och därigenom känns det mycket mer lik naturlig föda för ett djur. Du kan söka på nätet efter färskfoder som exv. Fodax eller Bravo. Läs gärna också om Barf till hunden. Tänk på att om du nu byter foder så börjar du försiktigt så att det inte blir för stor omställning direkt.
Lycka till! Marianne
Hej Marianne!
Jag har en dvärgpinscher på 1 år som är är både sprallig och livfull:) men den senaste månaden har jag tänkt på att han hart magrar en del även att han äter som han brukar de vill säga tre gånger om dagen. Kan detta bero på att han kan ha fått mask i magen? Ett annat problem är också att de rinner i hans ögon ska de bör nog kanske undersökas? För övrigt är han pigg och glad men att han har blivit smalare bara på så kort tid gör mig orolig.
Tacksam för svar. Mvh catrin
Hej Catrin
För att utesluta eventuella sjukdomar hos hunden och bli av med din oro så tycker jag att du skall beställa tid hos veterinären för en undersökning av de problem som du nämt här. Det känns som det är det bästa rådet, så mina spekulationer över vad det skulle kunna bero på hoppar vi över. Du får gärna höra av dig igen.
Lycka till!
Marianne
Mitt namn är Lena och jag har en Rottweilertik på 4 år som är ok. Min dotter bor utomlands och kommer hem nu med hennes Rottweilerhane på 1 1/2 år, så min fråga är hur vi ska göra detta på bästa sätt. De kommer alltså att bo hemma, och det är ju vår tiks revir. Ska vi träffas ute först, ta en promenad? Och hanen som kommer har ju flygt och fått lungnande, vill att detta ska gå så bra som möjligt.
Tack på förhand. Lena
Hej Lena
Så skojigt att få hem sin dotter och en till hund liksom på köpet! Det är bra att tänka efter före, precis som du gör för då har det ju störst chans att bli bra mellan hundarna. Precis som du skriver så är hunden påverkad efter sitt lugnande medel och det sitter ofta i ngn dag, inte så att han liksom är drogad men säkert är han påverkad av medlet ett par dagar. Det beror ju också på vilket lugnande medel han fått. Vissa medel gör så att hunden blir lugn och liksom avtrubbad men samtidigt kan dom då bli väldigt ljus – och ljudkänsliga. Och det låter en hel del i planets bagageutrymmme. Så se till att hunden får lugn och ro i alla fall 5–6 dagar, för så lång tid kan det ta innan stressen sjunker till normal nivå efter en mycket stressande händelse. Men det är bra om hunden får möjlighet att liksom ”springa av sig” stressen i sina muskler när han kommer men då skall han springa för sig själv och inte tillsammans med tiken de första dagarna.
Så här tycker jag att ni skall göra: Träffas först ute, utanför egna tomten om det är så ni bor. Gå tillsammans med hundarna på en lugn skön liten promenad, dom behöver inte alls nosa och hälsa på varandra direkt utan en går före och den andra en bit efter. Då kommer dom säkert att börja kissa lite efter varandra och nosa i det för att bilda sig en uppfattning om vad den andra är för hund. Ni varierar så att en stund går tiken först och så vice versa. Efter en stund så kanske dom vill nosa på samma kissfläck och det brukar alltid gå bra, sen får dom nosa och hälsa lite på varandra i slakt koppel, bara några sekunder till att börja med och sen tar ni dom och går igen några meter ifrån varandra. Så fortsätter ni att gå i lugn och ro och rätta takten efter hundarna i kanske 10 -15 min, det brukar räcka som första bekantskap. Men tänk på att även ni skall vara lugna och avslappade för att inte signalera nåt annat till era hundar. Om ingen av dom har problem med andra hundar så kanske detta sätt verkar vara överdrivet försiktigt, men med tanke på vad hannen har varit med om innan han kom, så tycker jag att det är bra att ta det säkra för det osäkra. För när stressnivån ligger högst så är det så väldigt lätt att hunden överreagerar och beter sig på ett annat sätt än han annars skulle göra.
Efter den första lilla prommisen så låter ni hannen gå in först, medan nån är ute med tiken, hanen skall gå lös och bekanta sig med den nya miljön inomhus i lugn och ro. När han ser ut att ha nosat runt och verkar nöjd så tycker jag att ni tar in tiken, då har ni båda hundarna i koppel och ger dom lite avstånd, kanske genom att dela av inne. Som sagt kanske detta verkar överdrivet, men om man tar det lugnt i början så brukar det alltid gå bra sen. Om jag vore i er situation så skulle jag försöka att hundarna separerade när dom är inomhus i åtminstone några dagar, tills hannen har hämtat sig från sin flygtur. Men det är viktigt att hundarna har möjlighet att se varandra så ingen skall stängas ute bakom en dörr. Men gå era promenader tillsammans och så småningom kan ni säkert släppa dem lösa så dom får leka med varandra. Men låt dom inte springa och jaga varandra för lång stund de första gångerna utan öka på detta allt eftersom.
Man skall komma ihåg att det finns hundar som har mått så dåligt av flygturen att dom har hamnat i chock och då kan det behövas annan hjälp dessutom. I vilket fall som helst så är det en skrämmande och obehaglig upplevelse för hunden. Men jag tror ni fixar detta och så skoj för hundarna med en kompis av samma ras t.o.m. Dom och ni med får nog många trevliga stunder framigenom. Önskar er all lycka! Marianne
Hej vi har en 8 år gammal hanhund som det aldrig varit några problem med att lämna men nu flyttade vi för två månader sen fick klagomål första dan ändå hade vi varit hemma 10 dagar hos honom så han fick bo in sig sen blev det lite olyckligt att han skulle i väg och para sej så nu när vi fick hem honom har vi börjat lite smått med 10 min men han bara sitter och gnäller och skäller och sen har han fått diareer som jag tror beror på att han blir så uppstressad när vi lämnar honom i den nya bostaden går det någonsin lämna en sån hund jag vill ju inte att han ska må dåligt han är en avelshane och har varit i väg ett par gånger hos helt okända inga problem han är väldigt framåt och älskar alla.
Hej Jag tror absolut att det så småningom kommer att gå att lämna hunden. Eftersom det verkar som ni inte haft problem med detta tidigare. Det är precis som du säger att hunden lider av för hög stress och du vet också orsakerna själv. Det blev för mycket för hunden på en gång. Först bytt boende sen iväg till ytterligare ett nytt boende (där han användes i avel) och dessutom så blir det ju ett otroligt påslag av bl. både testosteron och adrenalin när han fått vara tillsammans med en löptik kanske under några dagar. Adrenalinet är ju ett hormon som ökar hundens stress. Det var mycket olyckligt att han var tvungen iväg att para när ni nyss hade flyttat. Att hunden har fått ”bo in sig” är ju bra men har ni då under den tiden också tränat honom att vara hemma utan er? Vilket bör skett gradvis. Ni har börjat lite smått med 10 min åt gången, men hunden visar tydligt att 10 min. är för mycket genom att den skäller och gnäller och får diareér. Ni måste börja lämna honom i så korta, korta stunder som hunden klarar av kanske bara en minut i början, innan ni kan gå vidare och lämna honom i 10 min.
Om ni inte har möjlighet att träna honom att vara hemma utan er i små, små steg, så kanske ni kan leta en dagmatte/husse åt honom. Tills ni har möjlighet att vara hemma med honom en längre period och träna detta. Läs gärna på min hemsida på fliken Om hund och klicka dig vidare till Stress hos hunden. Det kan också hända att det kommer att gå lättare när halten av adrenalin och testosteron har dalat till en längre nivå.
Du får gärna maila mig igen om du behöver ytterligare tips på hur du lägger upp ensamhetsträningen. Önskar er lycka till!
Hälsningar Marianne
Hej
För att börja om från början, så har vi tagit över en omplaceringshund på 4 år, en blandras mellan husky, schäfer och golden. Hon är lite reserverad, men det går bättre och bättre. Vårt problem är att hon dels skyggar, dels markerar starkt med utfall när vi klappar henne på huvudet, men enbart när hon ligger ner, står hon upp går det hur bra som helst. Vi har två tjejer på 5 och 8 år, och det är dom vi är oroliga för, att hon ska bita dom om dom går förbi och ger henne en klapp. Jag tror att hon har fått stryk tyvärr, och att hon är rädd och osäker.
Vi funderar på hur vi ska hjälpa henne att inte bli rädd när vi klappar henne på huvudet. En tanke är att göra ett utrymme där hon får vara ifred naturligtvis, men vi vill också att hon ska fungera med oss och barnen.Har du några tips på hur vi kan göra?
Med vänliga hälsningar Irene
Hej
Hur länge ni har haft er hund framgår inte av ditt brev, men man skall komma ihåg att det kan ta väldigt lång tid för en hund att känna sig trygg i en ny miljö. Med väldigt lång tid menar jag att det kan ta uppmot ett par år. Vissa anpassar sig snabbare och vissa tar det längre tid för eftersom ingen hund är den andra lik. Hunden skall ju lära sig helt nya regler och rutiner som finns i den nya familjen och det kan som sagt ta tid. Om hunden dessutom har behandlats illa i den förra familjen såsom troligt i ditt fall, så är det ju svårare för den att lita på människor överhuvdtaget. Kanske har den inte heller umgåtts så mycket med barn eller socialiserats så mycket som den borde fått göra. En hund som reagerar så kraftigt när ni klappar på huvudet kan ha blivit rädd för händer eller kanske blivit skrämd av någon när hon legat ner, kanske blivit väckt på ett brutalt sätt av någon som tagit tag i den. Många hundar som också fostrats med nackskinnstag i ung ålder reagerar som er hund gör. Den blir helt skrämd från vettet av att bli tagen i nacken när den är valp för just det att bli tagen i nacken betyder för valpen att någon är ute efter att döda den. Och naturligtvis så börjar då valpen att gå i försvar som i regel sitter i under lång tid. Jag har sett hundar som reagerar kraftigt så fort en hand höjs mot dem, även om den handen bara är tänkt att klappa hunden. Kom ihåg att tiken inte fostrar i sina valpar med ruskning i nackskinnet. Däremot dödar hundar och vargar små bytesdjur genom att ruska dem i nacken.
Din hund kan också ha ont och därför reagera så kraftigt. Ont i öronen eller ont i någon tand eller i halsen kan även förorsaka att hunden reagerar på det här sättet. Så om ni inte varit till veterinären för just detta så tycker jag ni skall gå iväg och kolla efter sjukdom/smärta i huvud- och halsregionen. Hunden kan ju också ha ryckts mycket i halsen när de förra ägarna haft den i koppel så det kan även vara något med muskulaturen där. Så be även veterinären kolla om smärtan kan komma därifrån. Det ni skall göra förutom veterinärundersökning är att helt undvika att klappa henne på huvudet överhuvudtaget. Det är många hundar som reagerar när händer kommer på dem uppifrån, även om de inte blivit illa behandlade så kan dom krypa ihop eller visa med sin kropp att dom inte känner sig helt avspänd i den situationen. Händer som kommer över hundens huvud upplevs ofta som ett hot av hunden. Ni bör ju även informera alla som kommer i kontakt med hunden att ingen skall klappa den på huvudet. Det har du säkert redan gjort. Det räcker med att folk kanske bara kan sträcka fram sin hand så hunden får nosa och så är det bra med det. Istället för att klappa hunden på huvudet så skall ni försiktigt smeka den fram på bringan och det skall ni även lära era barn att göra, både med er egen hund och andras hundar.
Dessutom så skall barnen lära sig att en hund som ligger ner och vilar skall få vila i fred, då har barnen inget där att göra. Barnen är så pass stora så det kan de säkert lära sig. Precis som du skriver så är det bra med en egen viloplats för hunden men gärna i närheten av er så den inte behöver känna sig utestängd. Det blir då en fredad zon för hunden och där skall barnen inte vara när hunden är där. Ett ufall är en avståndsökande signal som betyder ungefär: kom inte hit jag litar inte på dig just i denna situation. Om man respekterar hundens utfall och drar sig tillbaka så går i regel inte hunden vidare i sitt försvar. Morrning och utfall är delar av hundens språk likasom svansviftningar och skall m.m. Många tror att en hund som morrar eller gör utfall är en aggressiv hund men det är i sig inget tecken på aggressivitet. Om man däremot skulle fortsätta att hota en hund som visar dessa avståndsökande signaler så kan det ju naturligtvis sluta med ett aggressivt beteende från hundens sida. Jag tycker ju inte ens att hunden skall behöva göra utfall i sitt eget hem utan ni skall lära er att se på er hund när det inte känns helt okej för den.
Det lär ni er bäst genom att läsa ”I samspråk med hunden” – lugnande signaler av Turid Rugaas. Det är en lättläst liten bok som alla hundägare borde ha. Låt gärna barnen också ge hunden små godbitar då och då så att den så smångom kan lära sig att förknippa barnens händer med ngn positivt. Men då gäller det att barnet står stilla med handen framsträckt och att hunden får fram och ta godiset. Om hunden äter torrfoder så kan ni ju även låta barnen handmata hunden med några kulor varje dag. I ditt mail så verkar du förstående och klok så jag tror att detta kan gå bra, men sträva inte efter att kunna klappa hunden just på huvudet. För som sagt så gillar hunden mycket bättre en strykning på bringan.
Önskar er lycka till!
Hälsningar Marianne
Hejsan.
Jag har en 3-årig hanne, han är en blandning mellan Am. Cockerspaniel och Cavalier King Charles och han gör utfall mot både hundar och människor, varför? Jag antar att har är väldigt osäker eftersom han är världens gulligaste och mysigaste hund med dom han känner.
Jag ger ett exempel här:
Vi var hos min mormor häromdagen och hälsade på, henne är han också supersnäll med eftersom han känner henne väl. Men det plingade på dörren och en väninna till mormor kom och hälsade på. Jag visste ju hur vår hund kunde bete sig så jag tog upp honom och gick därifrån och lät henne komma in och prata med dom andra. Jag släppte sedan ner honom och det första han gör är att springa fram till henne och hoppa och försöker bita??? För övrigt var det jag som öppnade dörren när hon kom. Hon blev så klart rädd och jag med för den delen. Jag kanske gjorde fel som tog upp honom men jag litar inte ett dugg på honom i dessa situationer. Tänk om det hade varit ett barn!!När vi är ute och går och möter folk gör han inte sådär, han kan vara feg och rädd för att gå fram och hälsa och skäller därför lite, men inga utfall. Möter vi däremot en hund så skäller han ivrigt och gör utfall. Detta är för mig fruktansvärt då jag vill ha en hund som jag kan lita på och som är snäll oavsett person. Finns det något sätt jag kan fixa detta på?? Hälsningar Caroline
Hej Caroline
Jag förstår din oro över din hunds beteende och jag skall försöka få dig att tänka på hur du bäst hjälper din hund. För det stämmer precis som du säger att hundens beteende mot människor den inte känner beror på osäkerhet och rädsla. Varför din hund är rädd för främlingar kan bero på många saker. För det första så kanske din hund inte har fått träffat så mycket folk innan den kom till er som valp, kanske har den träffat nån som inte har varit riktigt snäll mot den. Med det menar jag inte att någon måste ha gjort den illa utan kanske ”bara” varit burdus och hårdhänt. För en liten valp kan sådana saker vara väldigt skrämmande och sitta i för resten av livet. Din hunds mamma kanske också har visat rädsla för främlingar som kommit för att titta på valparna och då är det lätt att valpen lär sig av detta. Så mycket kan ha hänt redan innan hunden kommit till dig. Här har uppfödarna en väldigt viktig roll för hundens framtida liv. Sen så kan denna rädsla för människor ha blivit förstärkt av dig, om du när exv. när din hund skällt mot folk har straffat den genom att säja ett kraftigt NEJ, dragit honom i kopplet eller andra saker som hunden upplever som obehagligt. Då späder du på obehaget kan man säga och hundens beteende ökar. Likaså kan ett tröstande av dig i en sådan situation bli som ett bevis för hunden att detta är något farligt tack vare din reaktion.
Om vi nu går till situationen som du beskriver i mailet, när en vännina kom och hälsade på hos mormor. Så kan jag föreställa mig att du blev rädd, (rädd för vad din hund skulle göra) drog upp hunden i din famn snabbt och utan förvarning för hunden. Vilka signaler sänder du då till din hund tror du? Jo nämligen att det är fara på färde. Många hundar tycker heller inte om att bli upplyfta, men det beror ju på om dom är vana vid det eller inte. När du släppte ner hunden igen så var han naturligtvis fortfarande upp i varv och med förhöjt adrenalinpåslag, därför blev den reaktionen mot vänninan. Om du exv. hade väntat längre kanske 20 min innan din hund fick gå fram och hälsa så har säkerligen hans reaktion blivit en annan tack vare att adrenalinet=stresshormonet hade hunnnit sjunka en aning.
Sen kan vi ju också undra om din hund övereagerar p.g.a olika saker, exv. överstimulering såsom boll- eller pinnkastning, för mycket lek med andra hundar, för mycket träning för långa stunder åt gången. Det kan också bero på understimulering utan vettig sysselsättning, för långa tråkiga dagar i ensamhet kanske. Det finns mycket som du behöver fundera när det gäller hur din hund har det på dagarna. Sen kan man ju inte heller helt utesluta smärta/sjukdom, som är vanligt när hunden utvecklar vissa beteende. I synnerhet om hunden rätt snabbt har ändrat beteende.
Mitt råd till dig blir:När det gäller hundens osäkerhet och skällande mot folk, så får du se till att ingen främling skall fram till hunden. Det tror jag redan att du tänkt på. När ni träffar någon ute på promenaden som vill fram till hunden så säger du ifrån till dem. Står hunden och skäller när du pratar med nån person som ni möter så får du se till att ni ökar avståndet till den främmande personen. Många gånger räcker det för att hunden skall känna sig tryggare. Jag tycker varken att du skall uppmärksamma hans skällande i de situationerna med tillsägelse eller avleda med godis. Utan bara öka avståndet och försök behålla lugnet. Så småningom så kommer hunden att märka att dessa människor ni möter, inte alls behöver fram till honom, så han behöver alltså inte försvara sig med sitt skällande. Om han sen vill fram och hälsa (efter en lång stund utan skällande) så skall personerna stå helt stilla så han får nosa av dem och sen kallar du honom till din sida igen. Dom behöver inte böja sig ner och klappa honom för då kan osäkerheten öka igen. Huvudsaken i träningen att hunden får hälsa på sina villkor och bli trygg i situationen.
Tänk också på att hunden skall ha en skön och bra utstyrsel på sig, ingen stryplänk skall förekomma. Använd gärna en skön sele (ingen s.k. Gå-Fint sele) som inte tillför hunden extra obehag i dessa situationer som han redan upplever som obehagliga. Likaså så får du ju inte straffa eller rycka honom i kopplet när han skäller, då förvärrar du också hans beteende ytterligare.
När det gäller hans utfall mot andra hundar, så är det omöjligt att säga vad det beror på. Många gånger är det en ren frustration för att hunden vill fram och leka eller hälsa, men han kan också blivit rädd för någon hund nån gång (hos uppfödaren eller hos dig) och då kommer utfallet för att skrämma bort den mötande hunden. Detta skall heller inte straffas eller korrigeras med exv. koppelryck för det späder ju bara på hundens känsla av obehag inför den mötande hunden. Gör likadant här, öka avståndet bara, vik av på en annan väg eller vänd och uppträd LUGNT. I och med det så blir det inget negativt från dig utan ni bara promenerar en annan väg. Här är avståndet också det viktigaste. Hur du sen kommer vidare i träningen blir för långt att gå in på här. Men att försöka straffa bort ett beteende som beror på osäkerhet eller rädsla hjälper inte! Läs gärna ”I samspråk med hunden” av Turid Ruugas, Eva Bodfäldt har också skrivit något om s.k. Skvallerträning som du kan ha stor nytta av längre fram.
Sen så klart vill alla en snäll hund som man alltid kan lita på. Men det blir inte alltid såsom man vill ha det. Hunden är en egen individ med olika saker i arv och i sitt bagage. Dels så kanske man som hundägare själv har ”ställt till” så att hunden har fått rädslor för något eller så finns det med från den tidigaste tiden i hundens liv. Men med rätt träning, tålamod och kunskap om hunden som art, så kan man komma mycket mycket långt.
Önskar dig lycka till!
Hälsningar Marianne
